Strax ska vi iväg till Luleå för att hämta bilbarnstoklen, även inhandla lite småsaker som inte är köpta än.
Var till barnmorksan igår och hon sa att han är redo för att möta omvärlden :) Riktigt fixerad och klar. Hjärtljuden låg på 152 slag per minut. Alla mina värden, blodtryck, blodvärde och sockevärde var alldeles utmärkt sa Linda. Nu letar man och längtar efter något tecken, vad som helst... trodde inte att man skulle längta efter att få känna smärta men nu när det känns så nära känner jag mig mera less men väligt redo på något sätt. Man lever i sin egna lilla bubbla om dagarna, all denna väntan finns närvarande hela tiden och man kan inte riktigt ta för sig och göra någonting. Det är som att man är inställd på att bara vänta, ladda och till slut få föda!

Nu ringde samme och är på väg från jobbet. Måste skynda ner! Återkommer med bilder på stolen :)