Idag var jag med om det mest pinsamma (enligt mig) man kan vara med om. Med börsen och ett recept på Nutramigen i högsta hugg var jag på väg till apoteket. Väl där, 20 meter innan dörren känner jag hur mina fötter slås undan och innan jag vet ordet av så ligger jag där. Pladask på marken med snöiga ben, ett snöigt recept och en snöig börs. Nej tänkte jag, såg någon mig? Har jag verkligen ramlat? Klart jag hade ramlat, och självklart satt det massor med människor inne på Cafe storgatan som tittade ut på mig. På väg upp från marken möts jag av en kvinna som kommer fram för att fråga hur det gick? Jo bra sa jag med ett pinsamt leende på läpparna. På väg in till apoteket skrapade jag av snön som hade täckt mina armar och ben. Det roliga var att innan jag begav mig ut på byn så sa min kära mor att jag skulle passa mig för halkan som hade lagt sig. Haha, å se hur det gick :)

Annars är allt bra! Vi har börjat föra in "vanlig" ersättning och det går jätte bra. Han har inte reagerat det minsta. Så vi ska trappa upp den försiktigt.

Längtar till helgen, få fara till Luleå och mysa på!