Finns det något så hjärtskärande som ett skrikande barn? Edwin har troligtvis haft så där ont i magen idag på eftermiddagen. Han bara grät och grät så till slut grät jag me. Man tycker så synd om de små liven som inte kan säga var de har ont. Han kom efter ett tag till ro och har sovit nu snart tre timmar. Det är bara så jobbigt då man inte kan göra annat än att trösta. Just för stunden känner man sig så uppgiven och hjälplös. Jag kanske förstorar upp det om man jämför med barn som skriker ständigt. Ja hur som helst så är det jobbigt, och ännu jobbigare för Edwin som har ont.

Igår var vi och grattade Janet, sammes mormor. Hon fick blommor och ett kort på Edwin i en jätte fin ram.
Idag har jag och mamma varit på byn en sväng, vi fikade på Cafe storgatan och köpte en present till Edwins farmor som fyller år på torsdag!

Nu är samme och tränar, han ska inte in till skolan imorgon vilket är så skönt! Mycket roligare att vara hemma då han är hemma, annars blir dagarna så långa.

Sitter och letar nya gardiner på textilboden till vardagsrummet men kan inte riktigt bestämma mig.

Nu ska jag pussa lite på Edwin!