Svar från barnpsykologen

Tidigare i veckan var jag ute på familjeliv och mailade en barnpsykolog angående Edwins separationsångest vid lämning på dagis. Så här svarade hon:

"Jag förstår att det här är svårt att hantera. Det låter som om er son reagerar mer än de flesta på separatioen från er när han ska vara på dagis.
Nu är han ju inte så stor och han har inte heller haft mer än 3 månader på sig att vänja sig.
Det jag tycker ni ska göra är att ta ett ordentligt samtal med personalen på dagis och höra vad de tror. Tycker de att han inte verkar må bra på dagis och har han svårare än andra lika små barn att anpassa sig. Som du kanske vet är det inte ovanligt att så här små barn reagerar kraftigt  på den första riktiga separationen från mamma och pappa. Frågan är om er son reagerar starkare och /eller kanske är känsligare än andra barn.
Det faktum att han inte går kan på sitt sätt bidra till hans övergivenhet. Han har ju på det sättet ingen egen riktig kontroll. Han kan inte springa efter mamma. Det kan göra honom lite extra utsatt .
Hur länge är han på dagis? Är det varje dag? Hur fungerade invänjningen?
Fundera tillsammans med dagispersonalen om det är något ni kan göra för att göra situationen bättre för honom.
Om de tycker att er son har det besvärligare  och de har svårt att hitta utvägar kan det vara bra att kontakta en barnpsykolog, via Barnavårdscentralen.
Jag tror inte att man kan vabba i den här situationen, men kan ni förkorta dagarna för honom på dagis så kan det nog underlätta för honom. Därutöver tycker jag ändå att ni ska uthärda ett tag till. Han kanske bara behöver lite längre invänjning än andra barn."

Kommentarer
Postat av: Therese



Hej Sara



Vad jobbigt det måste vara. Men som mamma så känner man på sig när nåt inte stämmer. Så det var ju modigt av dig att våga skriva till psykologen.



När jag läste vad hon skrev så kan jag lista ut vad problemet kan vara. Eftersom han inte går ännu så kanske han känner sig mindre än dom andra barnen. Men jag tror också att separationsångesten varierar från varje individ. Är man mer sårbar och känslig så har man kanske mer behov av mamma och pappas närhet.

Jag var själv väldigt sårbar och väldigt mammig o pappig. Gillade inte dagmamma eller bli bortlämnad.



Jag tycker du gör alldeles rätt. Du vet vad som är bäst för Edwin, och dagis passar ju inte alla barn.

Jag vet en tjej som inte trivdes på dagis, men däremot hos en dagmamma, för då är dom inte så många.



Jag håller tummarna! Det kommer lösa sig.



God Jul på er!

2010-12-21 @ 17:40:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0