Har nyss varit på en kvällsprommenad, jag hann inte fara på korpen då samme var tvungen att plugga.

Igår hade vi myspys här hemma, Edwin sov hos mamma och pappa och vi var hemma och bara slappade, lagade god mat, åt lite godis och såg film! Men nog längtar man allt efter honom när man vaknar på morgonen om än det är otroligt skönt att få lite egentid. Ja detta surr om egentid, en del mammor skäms eller får dåligt samvete för att man vill vara för sig själv ibland, att ha egentid helt enkelt. En del tycker sig vara en dålig mor om hon lämnar bort sin bäbbe för att bara bry sig om sig själv. Jag läste dessa kloka ord i en tidning idag:

Malin, mamma till Hilma och Astrid säger så här:
"Hallå där, du blir inte ett småbarn själv bara för att du har ett! Du behöver andra saker i livet än blöjor och nappflaskor. Om du tar ledigt ibland, tar hand om dig själv och gör något som du tycker är kul kommer du att känna dig mer tillfreds. Och det kommer att märkas av alla i din omgivning, alltså bara bra för din lilla familj. Unna dig att sköta om dig själv också, gå till frissan, ta ett härligt långt bad och känn dig snygg"

Jag är alltså en mamma som inte alls känner skuld till mitt barn för att jag vill vara själv ibland. Jag älskar mitt barn över allt annat och älskar honom inte mindre, eller tror att jag gör honom något ont för att jag lämnar bort honom. Jag är en bra mamma, och jag trivs med att säga det :) Säg det du med, vi mammor är kanonmammor om än vi vill raka benen ifred, gå på toa ifred, shoppa kläder till oss själva eller shaka(?) loss på krogen för någon gång.

:)