Oj vad det har hunnit hända mycket sedan jag skrev sist. Just nu i skrivande stund är det onsdag men detta inlägg kommer inte att publiceras förens imorgon (alltså idag) då internet slagits ut pga åskan.

Jag har alldeles nyss satt upp en ikea-hylla i köket. Det blev jätte fint, bild på den kommer upp innom kort.
Jag har även målat klart taket i kontoret där det behövde göras lite justeringar, så imorgon kommer Erik för att börja spackla. Det ska verkligen bli skönt att få ett kontor/data-rum. Då kan man ha lite bättre på ordning på alla papper, pärmar och böcker.

Idag har Samme varit ledig så vi passade på att ta en fika med Lisa och Aina. Efter det inhandlade vi en jätte söt adidasdress åt Edwin. Jag tog till i storleken så han kan växa lite i den. Efter byn skyndade vi till västermalm för att säga hej då till världens bästa moster och syster Hanna. Vi saknar henne redan men hon måste tillbaka för att jobba. Vill så gärna hälsa på henne så nu får vi nog ta och bestämma oss för en helg.

Jag måste få berätta en sak, både rolig och tragisk på en och samma gång. Jag tar det från början...
... Glad i hågen och på mitt bästa shoppinghumör(inte för att jag någon gång varit på dåligt shoppinghumör) drog jag i torsdags in till Piteå för att shoppa mig en midsommaroutfit, alldeles ovetande om vad som väntade mig när jag var hemma i Älvsbyn igen. Bilen var full med påsar och börsen mindre full av pengar när jag väl var hemma i pärlan. Jag hade lovat hämta upp min kära syster för att svänga förbi mim en sväng (för jag hade ju bara bara varit drygt halva dagen i stan) Iaf, jag blinkar vänster för att svänga ner med min blåa pärla för att förhoppningsvis hitta oss en parkering.Det jag då inte visste var att jag snart inte längre skulle vilja kalla min bil för någon pärla mer. Helt plötsligt, från ingenstans dör bilen. Jag tittade på min syster som höll sig för munnen, paniken hade slagit oss båda två och bakom oss tutade bilar som blev otåliga. Men vad skulle jag göra? Bilen var död, jag försökte starta den gång på gång men utan resultat. Precis då, tittar jag och syster ut genom rutan i hopp om att någon, vem som helst skulle kunna vara till hjälp. Och vilken tur (i oturen) vi hade, där sitter Jossan och Fia parkerad precis till höger om oss där vi blivit stannandes och ser att vi behöver en hjälpande hand. Det springer ut ur bilen, så även min syster. De börjar skjuta på där bak och jag försöker starta bilen i farten men lyckas bara svänga vänster mot konsum och blir då stannades där, men nu var jag iaf inte längre något trafikstopp, bara en hjälplös liten kvinna som tyvärr inte kunda trolla. Jossan och Fia kom till undsättning igen, men den här gången bad jag Jossan sätta sig bakom ratten, så jag, syster och Fia sprang för allt vad vi var värada, men även denna gång utan resultat. Jossan lyckades precis med den sista farten som var kvar svänga in till korskyrkan som ligger bredvid systembolaget. Nu kunde jag andas ut en stund tills hjälp skulle anlända. Men ack så fel jag hade. Precis då kommer en liten röd bil med en liten irriterande tant i. Jag sprang fram till henne och sa att hon fick köra runt mig då min bil tyvärr inte gick att flytta. Jaja sa tanten och fick ta ut svängen en aning för att ta sig in. Hon frågar mig om jag inte kan försöka rulla bilen lite mer mot höger så jag inte är så nära infarten. Visst tänkte jag, det kan jag ju göra.Jag lägger ur växeln, släpper upp handbromsen och skjuter på för att få bilen i rullning. Det jag nu inte hade tänkt på var att det var lite av en nedförsbacka och att jag heller inte hade ställt in ratten med färdriktning mot höger. Precis som i en action film börjar bilen rulla MOT korskyrkan, helt plötlsigt fick jag några superkrafter, sprang allt jag hade bredvid bilen och snörde mig in för att sedan hitta bromspedalen för att slippa hamna inne i korskyrkan. Men i ögonvrån ser jag då hur den lilla tanten skriker "neeeej" och viftar med armarna. Vad nu då tänkte jag och kunde iaf pusta ut då jag fått stopp på bilen. Nu hade jag lyckats ställa mig framför en garageport där en bil så småningom skulle ta sig ut. Då sa jag till tanten att hjälp var på väg och att det nu inte fanns något mer jag kunde göra. Okej sa tanten med en förstånde röst och gick in till kyrkan.

Där satt jag nu och försökte smälta vad jag precis varit med om, och vad tusan det var för fel på bilen. Farsan och farbror Håkan kom till undsättning och bogserade bilen till verkstan där den nu befinner sig på lagning. Bränslepumpen hade gått sönder.
Himla bil...

Vad har mer hänt i veckan, jo vi har haft besök av Sara, Johan, Isabelle, Turid och Lotta.
Isabelle är en månad äldre än Edwin. Dom pussades när dom träffades, så himla söta. Hann dock inte fånga det på bild.

Nya kökslampor har blivit inhandlade i veckan, bilder kommer upp senare. (Lampor till fönstrena)

Nu ska jag och sambon ta oss en kvällsmacka.

Just det, har jag delat med mig av min viktnedgång på 6 kg? :) 7 kg återsår...