På morgon när jag och Edwin klivit upp, klätt oss och ätit frukost begav vi oss ut på byn en sväng innan det var dags för BVC. Jag köpte barnvänliga färgpennor åt Edwin på Gårdings som han har hunnit rita med. När vi kom fram till BVC och "G" kom ut blev Edwin glad men när vi kom in på hennes rum då kom paniken. Han är så rädd när man kommer in dit, han tror säkret att han ska bli stucken eller vara med om något obehagligt. Till slut fick vi iaf en vikt på honom så nu väger han 10490 gram, längden han jag inte höra och glömde fråga för jag hade fullt upp med att klä och få honom på bättre humör. Den 5/11 vägde han 9980 gram så han har ökat 510 gram på ca 2,5 månad. Det var tydligen bra så det kändes skönt att höra. Han äter ju som sagt så bra nu så det är inget jag är orolig över däremot ville läkaren ha en vikt på honom till nästa återbesök.

Lämning på dagis idag var som vanligt, jätte ledsen. Sen ringer sambon 15.30 och har missat bussen hem från Luleå så jag fick ringa mamma som tur var kunde hämta Edwin på dagis. Och det hade tydligen gått jätte bra. Han hade inte varit ledsen utan bara trött :) Så roligt! Till veckan kommer han att vara där varje dag. Jag jobbar bara onsdag och torsdag men resterande dagar kommer han att vara där mellan nio och tolv.

Hej hopp.

Jag börjar dagens inlägg med att svara på Camillas fråga om vart jag köpt mina turkosa gardiner. Dom finns på Ellos och om jag inte minns fel så var det ett reapris på dem. Kan verkligen rekommendera dem, rummet blev väldigt mysigt.

Dagis då, han blev som jag befarade ledsen när jag gick iväg, hade varit det lite från och till under tiden jag var borta. Satte mig i fikarummet i ca 20 min. Imorgon ska jag nog lämna honom en timma iaf. Sen kommande vecka ska han vara varje dag där, och blir det inte bättre då flyttar vi till en planet där man har lön fast man inte jobbar.

 
Idag var jag in på elkedjan för att se om jag kunde hitta någon ny vardagsrumslampa att köpa. Och helt plötsligt hängde den bara där, min lampa. Jag lånade hem den för att prova, och det kan bara inte bli bättre. Kolla här.





Vilken skönhet.

Igår och idag har sambon haft grabbfrämmande som ställt upp som frivilliga nåldynor. Det är nämligen så att
Samme övar på ackupunktur och jag är impad av både honom och hans grabbar. Jag fick mig ett och annat gott skratt.







Nu sängen.

Igår kom sjukgymnasten från Piteå på besök. Hon studerade Edwins kropp medan han rörde sig. Hon tyckte att allt såg jätte bra ut. Honsåg stora framsteg och sa att det inte alls behövde dröja så länge innan han kommer börja ta sina första steg. Hon sa att han har gjort allt i rätt ordning "enligt boken" (om barns utveckling innom motoriken) men att det bara tagit mera tid pga överrörligheten. Angående fotlederna som är väldigt överrörliga kommer vi att avvakta till nästa läkarbesök om det kan bli aktuellt med fotinlägg. Hon trodde inte det men att beroende på hur det ser ut på några veckor framöver kommer dom ta ställning till det då. Hon tyckte att han rörde sig jätte fint i sidled, kröp precis som man ska, ställer sig upp och ner med starka ben och tyckte att allt såg så fint ut.

Här kommer en liten bild på min snygging.



Idag fick jag veta att jag hade turen på min sida och fick andra semesterperioden i år. Jätte roligt, den första känns alltid så tidig. Jag ska redan nu sätta mig ner och titta hur jag kan förlänga den med lite FP dagar.

Imorgon ska jag prova att gå ifrån Edwin på dagis en liten stund. Hoppas på det bästa.

Ja igår var det dags igen, med en klump i magen klädde jag min son. Tittade på honom och sa glatt att nu skulle vi på dagis för att hälsa på barnen och fröknarna. Han tittade ganska roligt på mig, nästan som att han tänkte "jasså ska vi det" När vi klev ut från bilen och en av fröknarna precis kliver ut genom ytterdörren kommer det första gråtet men som tur var gick det över lika fort som det kom. Väl inne ville han inte bli satt på golvet, utan ville vara i min eller sammes famn. Men efter en liten stund där inne börjar han vidga sina vyer och är inte alls lika brydd om att vara ett "plåster" på oss. Han pekar, ler och kryper tom omkring lite grann. Barnen som är så söta med honom ger honom saker att leka med, massor med pussar och kramar och idag sökte han sig faktiskt lite till dem, han såg inte alls rädd eller förskräkt ut, alltså en bra dag idag! Han kröp tom ut från det rummet som jag och samme satt i, han for inte iväg så långt då han kom på att han ville se vars vi var, men att han kunde släppa oss för en stund var en stor sak! Det blev alltså en utmärkt start på denna vecka.

Idag tog jag ut föräldrapenning för att även idag kunna följa Edwin. Idag blev han som väntat ängslig när vi kom in i hallen på dagge men vi klädde av oss och gick in i rummet där de barn som var vakna lekte. Det var bara två stycken så det var väldigt lungt och skönt. Han ville sitta i knät och jag lät honom göra det så han fick känna att jag var där med honom och hoppades att han skulle tina upp. Efter en liten stund så blev han sugen på att leka lite med sakerna som fanns en bit längre fram, så han kröp ner från mitt knä och roade sig med en liten traktor och en grön boll. Pojken som var vaken erbjöd Edwin som vanligt 100 olika leksaker så han blir då verkligen inbjuden till lek med barnen. När han får se fröknarna för första gången efter att man kommit in blir han lite smårädd och vill gärna upp i famnen, men efter en liten stund så bryr han sig inte om dem längre och han verkar då inte vänta på att dom ska "ta honom" från mamma. Innan julledigheten var det svårt att vara med honom där för då var han ledsen hela tiden och hängde på mig, trodde sig en liten stund men inte långt ifrån mig, max 30 cm.
Så fort fröknarna pratade så blev han rädd, rädd att dom var på väg att ta honom. Det verkar som att distansen under dessa två veckor har gjort nytta trots allt. Vi har som sagt inte lämnat honom än så det är fortfarande lite ovisst hur han kommer att reagera. Det gör mindre att han är ledsen precis när jag far, går det bara över och han kan leka och vara glad då är det ingen fara. Men det är som sagt inte meningen att han ska måsta vara där och må dåligt.

Imorgon ska vi dit från morgonen och stanna över lunchen, (eller idag, ser att klockan passerat tolvslaget)
Håller tummarna på en bra dag!

Nu ska jag sova!

När jag jobbade köpte jag en Vi föräldrar tidning för att sysselsätta mig under nattens tio timmar. Där var det ett reportage om barn måste dricka mjölk eller inte. Och varför man serverar lättmjölk åt barn på dagis. Nu vet jag svaret på varför dom serveras lättmjölk, det är visserligen någon fler kcal i vanlig standardmjölk men i lättmjölken är det tillsatt D-vitamin.

Vi föräldrars dietist Sara Ask säger så här:
"Nej man måste inte dricka mjölk, men det underlättar. Fem deciliter mjölk motsvarar hela det rekommenderade dagliga intaget av kalcium för ett barn och 25% av rekommenderat dagligt intag av D-vitamin, förutsatt att man väljer D-vitaminberikad mjölk (mellan,lätt eller minimjölk) Det är svårt att från kalciumsynpunkt ersätta mjölkprodukter med andra livsmedel. Till exempel motsvaras mängden kalcium som finns i fem dl mjölk av nästan ett kilo broccoli eller vitkål per dag. Vid en mjölkfri kost välj berikade produkter före kalciumtillskott. Dels får barnet i sig andra bra näringsämnen då, dels kan det leda till mer matglädje och bättre matrutiner än tabletter" 

Tidigare var nämligen Edwin inte så mycket för att dricka mjölk, och då ställde man sig frågan om man "måste" dricka mjölk. Nu idag har han helt plötsligt blivit jätte bra på att vilja dricka mjölk. I detta reportage stod det bra med fakta, kring barns kalciumbehov och hur man går till väga om man inte kan dricka mjölk på grund av allergi.

Nu kan jag tipsa om att Vi föräldrar drar igång en ny omslagstävling!

Förra året vann Nellie från Piteå av 7000 inskickade bilder.

"Vinnaren av omslagstävlingen kommer att pryda omslaget på Vi Föräldrars omslag i augusti 2011.

Alla barn som deltar måste vara mellan 4 månader och 2 år när bilden skickas in och bilden får vara max en månad gammal."

Gå in på www.viforaldrar.se och var med!