Det knöt sig rejält i magen under programmet av kalla fakta ikväll. Tårarna rann och då gick jag därifrån. Ville inte se eller höra något mer. Det är så ofattbart, att förlora sitt barn måste vara det värsta man någonsin är med om...

Tidigare idag hade jag inte alla hjärnceller med mig, jag klädde Edwin och körde till förskolan där inte en enda kotte syntes till. Jag kände på dörren som var låst och då slog det mig att jag visste senast igår att dom skulle befinna sig på utbildning idag. Skrattade åt mig själv när vi vandrade därifrån. Vi tog vagnet och gick på en härlig höstprommenad istället och efter det for vi och hälsade på Jenny och hennes söta William som hade vuxit massor sedan sist.
Man glömmer verkligen fort hur små dom faktiskt är i början. Edwin blev helt plötsligt en jätte bäbis.

Sen blev det lunch och en lång tupplur för lille E. Hoppas inte att han är på väg att bli sjuk för han har varit trött hela kvällen och somnade som en stock.

Imorgon efter dagge drar vi till Luleå för att hälsa på min faster m. familj.
Resten av veckan består av jobb och firande av min mors födelsedag.
Nu är det bara två år kvar till den stora 50-årsdagen för henne och pappa :)

Nu ska jag städa ihop innan bror med några kompisar kommer för att slå igång en film!