Idag har vi varit på vårdcentralen för att rönka lillemans höfter. Det värsta av allt var att hålla fast honom då han blev jätte ledsen. Hans enda trygghet står och håller fast honom till tårar. Det är jobbigast med att vara förälder, att se sitt barn bli så ledsen. Men snabbt var det över och vi bad att få se på bilderna. Jag frågade samme om han kunde se ifall det var luxation, men det var svårt att se. Jag frågade även röntgenssk. som sa att för henne såg det normalt ut men att hon är så okunnig och att en specialist är den som kan se om något är fel. Det är nämligen jätte svårt att se på barns skellet eftersom det inte är färdigutvecklat. Vi kommer få vänta på svar av läkaren till veckan. Så det är bara att vänta och se...hoppas verkligen inte på att något är fel.

Idag har jag hunnit baka kanelbullar. Det luktar fortfarade nybakat här hemma.

Nu är hösten här, luften har bytts från att vara kvav och varm till härligt frisk och sval. Välkommen hösten.

Imorgon blir det prommis med Jenny och middag hos mamma och pappa. Vad dagen mer har att erbjuda återstår att se.