Veckorna bara springer iväg! Tiden går så fort att man knappt hinner vara med i svängarna. Idag har det varit full fart hela dagen lång. På f.m for vi och grattade min bästaste mamma som blev 47 år idag. Vi fikade tårta och sen bar det iväg till Piteå sjukhus för uppföljning av Edwin. Han charmade läkare och sjukgymnast som tyckte att han var en så härlig liten krabat. Dom tyckte även att han gjort stora framsteg sedan sist vi var där, trots att han är så överrörlig som han är. Han ställer och sätter sig ner utan problem, det går snabbt och han har mycket större kontroll på kroppen. Han provar släppa taget och står själv ett par sekunder, kan stå på knä och ställer sig uppför väggar utan att behöva något att ta tag om. Vi ska inte alls vara oroliga över hans motorik, att han inte går än. Hans överrörlighet gör hans bäcken så ostabilt att det kommer ta längre tid för honom än ett barn som inte är överrörligt. Sen är ju alla barn olika, det är så lätt att jämföra sig med andra. Det kan faktiskt vara inom normalramen att inte gå förrens man är 1,5 år utan att man är överrörlig.

Vikten däremot hade gärna fått vara bättre. Trots att han sjunker en aning i viktkurvan så är han ändå innom normalspannet men vi ska få träffa en dietist. Tanken med det är att försöka räkna ut hur mycket energi Edwin får i  sig under en dag. Energitillskott kan nämligen bli aktuellt för honom. För sex veckor sedan vägde han 9723 gram och idag vägde han 9980. Så han ökar inte i någon jätte fart. Det känns iaf jätte skönt att få träffa de duktiga och engagerade läkare och sjukgymnaster som är så pass kunniga på sin sak. Som jag skrev sist så går man där ifrån med en bra magkänsla. 

Innan vi åkte hem fick Edwin ta blodprover, tre små rör fyllde dom. Detta för att se så han inte har brist på något viktigt ämne i kroppen. Dom kollar även gluten. Han fick bedövningsplåster som skulle sitta i en timme innan dom skulle sticka honom. Vi hann in en sväng på stan under tiden. Där fick Edwin en skjorta av sin farmor som hade följt med. Tack tack!  

Det var en trött liten kille på vägen hem. Han sover som en stock och laddar för en ny dag. Jag ska också ladda för en ny dag. Jag jobbar imorgon 15.45 till 21.30.