Kommer på hembesök hos oss imorgon på morgonen. Känns skönt att få prata och ställa lite frågor till någon som är yrkesvan och duktig, för det är våran sjukgymnast. Ska bli roligt att höra hur hon tycker att Edwins leder ser ut att vara nu då det är rätt länge sedan hon såg honom sist. När man själv ser sin plutt varje dag märker man inte de små förändringar som sker sakta, sakta. Jag minns när Edwin var fyra månader två dagar före julafton och vi sa "Åhh tänk nästa jul, då springer och går han för fullt"

En ny arbetsvecka är påbörjad. Jobbar sex dagar av sju möjliga.
Nu sitter jag och ser på Victorias liv på 4:an. Oj så jobbigt det måste vara att som förälder ständigt leva med en rädsla om att kanske förlora sitt barn. Otänkbart och fruktansvärt.



Detta stod på mitt köksbord igår.



Gott med kaka.



:)



Badar.